1971 den 4 mars behandlade Svenska FF vårt överklagande av den 21 november i fjol och biföll detsamma med hänsyn till omständigheterna och ogiltig förklarade Skånes FFs beslut om omspel.
Man står frågande inför Skånebolls verklighetsfrämmande beslut om omspel, med hänsyn till omständigheterna, medan Svenska FF ”kör” över dem med deras egen motivering d v s med hänsyn till omständigheterna.
Reservlag I vann Malmöserien div II, så degraderingen blev bara ettårig. P14 I hemförde såväl kval- som elitserien.
Några större framgångar hade inte A-laget och ett tag låg vi så dåligt till, att vi fick vara med i tävlan om den s k ”Heimerbollen”. Detta innebar, att laget måste besegra något av de lag som låg på ”Tabell- eller Malmö-stegen”.
Klagshamn ledde vår serie och var även med på ”Malmöstegen”, så när vi besegrade dem med 2 - 1, blev vi tilldelade bollen. Detta uppmärksammades i ”Skånesport” den 15/5.
1972 hyrdes ny klubblokal vid Kulladalsgatan 28. Lokalen var på 90 kvm med fyra rum i fil. Målning och inredning stod medlemmarna för.
Alf Jönsson blev ny tränare och fyra seriesegrar blev årets ”utdelning”. Juniorlaget vann serien och även finalmatchen mot segraren i parallellserien. Den första finalmatchen slutade 2 - 1 till oss efter två förlängningar. Då det endast var tillåtet med en förlängning, protesterade motståndarna. Det blev omspel och denna match vann vi med 3 - 2.
P12 I vann serien och även finalen mot segraren i parallellserien enär de använt okvalificerade spelare.
1973 arrangerade vi ett tivoli kring Kulladalsgatan tillsammans med de jubilerande Brf Kulladal och Per Albin Hem. Våra medlemmar stod i de olika stånden och publiktillströmningen var god.
Då vi fick möjlighet till lottförsäljning från fast plats utanför Mobilia återupptog vi försäljningen av tombolalotter.
Bilden ovan illustrerar ”glädjefnattet” när A-laget i sista matchen avgjorde serien till dår fördel.
Ytterligare två seriesegrar hemfördes detta år och det var P12 I och P10 I som stod för bedriften.
1974 bedrev vi vårt bingospe inom ramen för Royal Bingo, Spångatan. För att skaffa ytterligare inkomster ordnade vi den 19 - 22/9 tivoli i hörnet av Munkhätte- & Eriksfältsgatan. Överskottet blev dock så litet att vi senare avstått från sådana arrangemang.
Seniorerna var på träningsläger i Doncaster, England i månadsskiftet mars/april. Vår kontaktman där var George Raynor tidigare tränare för svenska fotbollslandslaget. Tyvärr fick detta inte den positiva effekt i serien, som vi hoppats på. Skador etc gjorde att vi t ex fick använda sju olika målvakter under året, vilket ledde till att sejouren i div. IV bara blev ettårig.
Juniorlaget, P16 I, P12 II, P12 III och P10 I vann sina serier.
För att bättre lära känna varandra ordnade vi en Intern-turnering. Här lottade vi samman lagen med egna spelare ur våra olika åldersgrupper pojkar såväl som flickor. Denna ”korsbefruktning” har sedan återkommit under många år.
1975 ändrades våra träningsdagar till tisdagar och torsdagar, med anledning av att fria lördagar införts, varför fredagarna blev en naturlig matchdag.
Tränare var Bengt Berg.
Våra intäkter kommer från medlemsavgifter, bidrag, lotterier etc och inte från någon affärsverksamhet, varför vi aldrig lämnat någon inkomstdeklaration. På Riksdagens bord låg dessutom ett förslag om generell skattebefrielse för ideella föreningar, men trots detta, var det en taxeringsordförande som ansåg, att vi skulle taxeras. Det gällde årets överskott på kr 18.500 samt förmögenhetsskatt på kapitalet ca 39.000 och tävlingsdressen som uppskattades till ca kr 30.000. Någon inkomstutjämning med hänsyn till att åren före gått med förlust medgavs inte. Vi ålades betala ca 6.500 kr i skatt, varav ca 2.400 i statlig, ca 3.500 i kommunal, ca 500 i kvarskatteavgift och 82 kr i förmögenhetsskatt.
Vi hade till verksamheten fått kommunala bidrag med 8.500 kr och fick via skatt återbetala kr 3.500. Ett ”smart” sätt att lämna bidrag, förbrukas de inte omedelbart återtages en del via skatten. Efter olika överklagande meddelade Kammarrätten 1978 ( tre års handläggning) att man uppskattade förslitningen av materialet till ca kr 20.000, varför förmögenhetsskatten nedsattes med 33 kr till kr 44, men övrigt kvarstod. Varifrån uttrycket ” kritstrecksrandiga Ramlösaterrorister” kommer, vet vi inte, men vi vet vilka vi skulle vilja hänföra till den kategorin. Svensk ekonomis ”blomstringstid” kom väl sedan vi inbetalat skatten.
K.F.F:s FÖRÄLDRAFÖRENING bildades och blev under många år en god hjälp i ungdomsarbetet.
För att förbättra ekonomin ( skatten satte sina spår) , satte vi ut Lottomaticmaskiner i olika affärer och började på Konsum i Kulladal samt EPA, Kronprinsen. Dessutom startades försäljning av olika klubbartiklar som jackor, overaller, T-shirts, mössor, halsdukar, badlakan, väskor etc med klubbens färger och namn.
Serie- & cupsegrar fortsatte att glädja oss och nu var det P14 I, Pl2 II och P10 I som höll ”grytan kokande”.
1976 började vi dela ut en broschyr innehållande vissa fakta om föreningen samt uppgift om tid och plats för våra olika seriematcher. Liknande broschyr har allt sedan dess utdelats vår som höst.
Vårt engagemang för skolorna ökade, då vi utöver seriefotboll för klasslagen, även arrangerade Kul i Fem, fria aktiviteter etc.
Tillsammans med ett sextiotal andra organisationer bildade vi Triangelns Bingoallians, vilket senare visat sig vara ett sällsynt lyckat drag.
I månadsskiftet mars/april åkte seniorerna på träningsläger till London och mötte Molsley i en träningsmatch som slutade 2 - 2.
5 serie- & 1 MM-seger blev ”utdelningen”. Härav stod P10 I för 3 serie- och MM-segern med följande spelare:
Heine Rosdahl, Lars Lidén, Anders Strandberg, Håkan Nicklasson, Bo Svensson, Peter Johansson, Michael Svensson, George Eterovic, Robert Spoljar, Ola Ståhl, Paul Svensson, Bertil Raalas, Roger Andersson, Michael Johansson, Thomas Nilsson och Jan Linde.
Bland många som kunde ta åt sig berömmet fanns bl a Stefan Schwartz, som då 7 år gammal debuterade för oss. Han spelade 288 matcher ute och 187 i innefotboll och gjorde totalt 463 mål innan han fortsatte sin, redan i unga år, utstakade karriär i fotbollslandslaget och som proffs i Tyskland, Portugal, England och Italien.
1977 utsågs Nils Borglin till vår tredje hedersledamot.
Verksamheten var av den omfattningen att vi berättigades till kommunalt bidrag för heltidsanställd konsulent, varför vi sökte sådan via nedanstående annons. Bland de sökande fastnade vi för en medlem som väl kände verksamheten och det var Lars Bäckgren.
I samband med Östen Warnerbrings show på Restaurang Kronprinsen i månadsskiftet nov./dec. fick vi möjlighet göra PR för föreningen, dels genom att ställa ut våra priser, fotomontage av lagen etc., dels genom att artisterna uppträdde i våra tröjor. Bland fotona fanns bl a ett med Charlie Norman vid pianot och Östen med klarinetten, vilket finns på nästa sida.
Som tränare tillträdde Ingvar Lindkvist och han ”lotsade” A-laget till seger i F-cupen. P16 I och P10 I vann MM, P14 I och P12 I hemförde serierna.
1978 hyrde vi större klubblokal vid Kulladalsgatan 30 A.
För att hålla ekonomin i balans började vi med Intern-tips, där det gäller att siffertippa A-lagets seriematcher. Bokföring och medlemsmatrikeln lades på data.
Minigolfbanorna skänktes till Kulladals Minigolfklubb.
P14 I vann sin serie.
1979 var verksamheten så stor, att träningsförhållandena blev i det närmaste odrägliga. Fritid införde dessutom restriktioner för träning på gräsplanen. För att diskutera en förbättring inbjöd vi representanter för förvaltningen. Det ansvariga kommunalrådet konstaterade därvid, att ”man måste rätta mun efter matsäck och föreningslivet måste anpassas sig till befintlig tillgång på anläggningar, samt de ekonomiska ramar som finns beträffande kommunens investeringsprogram. Expansionen inom idrotten måste stanna upp tills nya planresurser finns”. ( Det var tydligen inget valår ). Att staden har dålig beredskap och inte kan möta en väntad expansion är kanske ingen större överraskning, men en fråga som inte blev besvarad var, vad makthavarna anser att fotbollintresserad ungdom ska ägna sig åt tills resurserna hinner ikapp behovet? Denna art av ”nonchalans” kan de tillåta sig, enbart därför att de vet att ideella idrottsledare är lojala mot ungdomarna och inte ägnar sig åt ”modeflugan” att via maskning, sittstrejk, demonstrationer etc försöka driva igenom sina berättigade krav. Men, kommer framtidens ledare att vara lika fogliga?
Vi hade nu 19 lag som spelade 740 matcher under året, vartill kom alla serierna för klasslagen. Det var orimligt att verksamhetens omfattning inte fick ligga till grund vid tilldelning av träningstid. Alla föreningars verksamhet ökar och minskar över tiden, men trots detta var det så, att den en gång tilldelade träningstiden inte ”naggades” i kanten vid nedgång, även om andra fått ökat behov.
Till A-lagets hemmamatcher tog vi fram egna matchprogram och dessa finansierades via annonsintäkter.
Närradion startade och vi fick programtid vid fem tillfällen. Våra sändningar kom igång den 26/9 kl. 17.31. I programmen informerade vi om olika delar av verksamheten och hade även intervjuer med några medlemmar.
Klubblokalen fick ”besök” av tjuvar, som tog med sig skrivmaskin, klubbjackor etc till ett värde av ca kr 5.000.
”Skinkturnering”, där tre andra föreningar deltog, började vi med och dessa höll på under några år.
Juniorlaget var på träningsläger i Berlin och mötte Uniorn 06, som sedan besökte oss under sommaren. P16 I hade besök av Rot-Weiss från Väst-Tyskland och deltog även i en veckolång turnering i Örebro.
A-laget vann F-cupen och Thomas Svensson hos oss utsågs till turneringens bäste spelare. Tage Nilsson var seniortränare.
P14 I vann serien och P10 I MM. Sistnämnda lag deltog även i Sydcupen, där vi vann samtliga fem matcher och med målkvoten 21 - 0. Tävlingens bäste spelare utsågs Stefan Schwartz till och för bedriften att hålla nollan stod vår målvakt Anders Olsson för.
1980 på hösten fick vi av en tillfällighet ( förbiseende ) besked på att Skåneboll beslutat, att från nästa år införa obligatorisk sju-manna-fotboll för spelare upp t o m 10 års ålder. Detta ”snilledrag” fick föreningarna vetskap om samma dag som motionstiden till Skånes FFs årsmöte gick ut. Man kan med fog säga att ”åskan slog ned”. Beslutet var helt verklighetsfrämmande, då föreningarna redan planerat/budgeterat det kommande året och dessutom fanns det inte tillräckliga resurser varesig på förenings eller kommunal nivå. Av 100 tillfrågade fotbollsklubbar i Skåne var endast 1 positiv. Det massiva motståndet tvingade förbundet till reträtt och det beslöts att sjumanna-fotboll på prov skulle spelas enbart i Helsingborg, som enligt förbundet bett om det. Hur det förhåller sig därmed vet vi inte, men vad vi vet är att en matchledare där påstod, att ”vi har utsetts till syndabockar för försöket”.
Seniorerna var på träningsläger i Tel Aviv, Israel vid månadsskiftet febr./mars. Utöver träning ägnades tiden åt att bese Jerikos Murar samt bad i Röda Havet. Utfärden till Jerusalem fick däremot ställas in på grund av regn och snö, vilket vi trodde oss ha lämnat längre norrut.
Juniorlaget var under hösten i London för att se och lära både vad gäller fotboll och att klara sig i en världsstad.
Seniortränare var Tage Nilsson och Olle Möller tog hand om juniorerna. Som resultat av fjolårets uppvaktning av Fritid, fick vi träningstid på Lindeborgs Ip.
”Vintern” i Israel bekom tydligen spelarna väl, för efter hemkomsten vann A-laget såväl MM som F-cupen. I sistnämnda blev Thomas Svensson åter utsedd till bäste spelare.
Reservlag I och P14 I vann sina serier, medan P12 I hemförde såväl DM, MM, som Lunda- & Blixtcupen.
Detta lag gick fram som en ”slåttermaskin” och mejade ner allt motstånd, vilket ledde till en diskussion om hur många matcher ett ungdomslag bör spela under ett år. Totalt spelade laget 91 matcher och om man inte ser vad som döljer sig bakom siffrorna, kan det naturligtvis förefalla mycket. I fem olika ute-turneringar spelades 30 matcher. När man anmäler sig till en turnering, är man endast säker på att få spela en eller två matcher. Frågan är då, ska man inte anmäla duktiga, ambitiösa och vältränade ungdomslag till attraktiva tävlingar eller ska de ”lägga” sig om de går vidare i ”för många”? Av de 91 matcherna vanns 75, 7 slutade oavgjort och 9 förlorades. Målkvot 459 - 110, varav 206 - 72 i innefotboll. Skytteligan vanns av Rikard Jildenmyr med 143 mål, varav 38 i innefotboll. Ingen av spelarna tog någon skada och en av dem var Stefan Schwartz. Frågan är om det var denna matchning, som nu gör att han är en världsartist inom fotbollen?
1981 återupptog vi utgivandet av klubbtidningen K.F.F.-AREN.
Vid ett arrangemang i Folkets Park presenterade vi föreningen, dels i en monter i Moriska Paviljongen, dels via knatte-matcher på gräsplanen framför. Samtidigt delade vi ut en presentationsbroschyr, vilken även blev uppmärksammad i Radio Malmöhus sportsändning.
När det gäller uppslag till nya inkomstkällor, får aldrig fantasin ta ”semester” och nu startade vi ett s k ”Data-tips”, vilket fick god anslutning och höll på i några år. Dessutom tog vi fram en väggalmanacka, där varje månadsuppslag ”pryddes” av foto av ett av våra lag. Försäljningen blev tyvärr en ”flop”, då engagemanget från medlemmarna var för dåligt. Däremot ordnade vi sponsorer till matchbollen.
Ny tränare för juniorerna blev Göte Svensson, som tidigare spelat i Allians.
I Malmö-Mästerskapet ställde vi upp i samtliga sex åldersgrupper och utgick som segrare i tre medan vårt fjärde lag gick till semiefinal.
I serien var A-laget länge med och kämpade i toppen, men i seriefinalen mot Almhögs Vingar blev två av våra spelare skadade och fick föras till sjukhus och när sedan en blev utvisad, var dagen förstörd.
Under hösten åkte juniorlaget till Rhodos på träningsläger och mötte Diagoras, som låg i allgrekiskan div. II. Det blev förlust med 0 - 6.
1982 beslöt Skånes FF att sju-manna-fotboll skulle vara obligatorisk för spelare upp t o m 10 års ålder, medan Svenska FF rekommenderat att det skulle vara från påföljande år. Då vi var övertygade om att det på många håll saknades resurser för en så snabb övergång, försökte vi övertyga förbundet om att vänta. Ett sjuttiotal föreningar skrev till oss och förklarade att de stödde vår uppfattning, enär de, för övergång till sju-manna, behövde ytterligare planer, omklädnadsrum, lagledare, tränare, domare, utrustning mm. Tyvärr argumenterade vi för ”döva” öron. Istället för att ta hänsyn till argumenten ansåg förbundet, att de föreningar som saknade resurser får bli lidande och deras ungdomsverksamhet minskas eller läggas ned. En mycket märklig inställning då man tidigare förklarat, att ”ungdomarna är det viktigaste vi har” och vad skulle förbundet ägna sig åt om föreningarna följt uppmaningen och lagt ned? Beslutet om obligatoriet hade tydligen tillkommit utan någon som helst tanke på hur genomförandet skulle gå till. Om årsmötet godkände styrelsens beslut, innebar det, att föreningarna skulle få natten på sig att ordna de nödvändiga resurserna! Bättre framförhållning och verklighetsanknytning har man hört talas om. På förbundet var man övertygad om att Malmö-föreningarna var helt isolerade i sin uppfattning, varför man glatt deklarerade att årsmötet skulle förkasta vår invändning, vilket även ett par Malmö-tidningars sportredaktioner ansåg. Detta var innan förbundet tydligen tyckte att det osade ”katt” och då i någon sorts desperation ville hävda, att det formellt var felaktigt, att vi gick till årsmötet, enär detta inte kunde ändra ett styrelsebeslut. Ja så man kan få till det. Varje årsmöte är naturligtvis suveränt att fatta de beslut man önskar. Ett av våra alternativ till sju-manna var, att de aktuella åldersgrupperna skulle spela elva-manna på en ”krympt” plan med små mål. En lämplig anpassning till dessa spelares resurser och samtidigt skulle de få in ”känslan” för den fotboll de framöver skulle ägna sig åt. De härför nödvändiga nyinvesteringarna skulle bli mycket marginella. Förbundet yrkade avslag även härpå, då det inte skulle tillföra fotbollen något positivt. Det är skönt när någon har ”facit” i olika frågor, så man inte behöver prova sig fram. Våra motioner till årsmötet finns på nästa sida.
På årsmötet påpekade vi åter, att vi inte var emot sju-manna-fotboll, men ansåg, att det borde vara som komplement till elva-manna och inte obligatoriskt. Härigenom skulle det bli möjligt för dem som inte har resurser för sju-manna, att forsätta spela elva-manna tills vidare. Debatten var livlig och båda sidor hävdade det egna förslagets förträfflighet, samtidigt som man stod oförstående till motpartens. Som avslutning tog den av Skåneboll inbjudna ”förstärkningen” från Stockholm talarstolen i besittning för att ställa allt till rätta. I sitt inlägg uttalade han, att ”jag kan inte för mitt liv få in i skallen, vad det är som hindrar att man spelar sju-manna på tvären av en vanlig elva-manna plan”? Vi avstod från att ånyo påtala, att ingen påstått att det fanns något sådant ”hinder”, däremot flera andra vilka ideligen framförts. Vissa saker framstod dock för oss i klarare dager, när vi av inlägget förstod, att de hade svårt att få ”in saker i skallen”. Den slutna omröstningen angående införandet av sju-manna-fotboll, blev ett till OBLIGATORIET ! Skånebolls egen tidning skrev att vårt förslag ”vann förkrossande överlägset”!! Av 263 avgivna röster stödde 2/3 vårt förslag. ÅRSMÖTET SA´ ALLTSÅ JA TILL SJU-MANNA-FOTBOLL som komplement till elva-mannafotboll, att införas med OMEDELBAR verkan.
Pressen kommenterade beslutet men hade delade uppfattningar.
Det är surt sa´ räven och man kan fråga sig om det var årsmötet eller läsekretsen som DUPERADES?
Då tidningarnas uppfattning om vad som beslutats gick så vitt isär, frågade en prenumerant en av chefredaktörerna, vad som verkligen skett. I sitt svar beklagade han ”om referatet från Skånes FFs årsmöte i något avseende brast”. Förbundsordföranden uttryckte under debatten förhoppningen att ”kunskap aldrig får idiotförklaras” och glädjande nog gick årsmötets majoritet på den linjen. Då några av förslagen skulle vidare till Svenska FFs årsmöte, bad motionärerna att få en representant, som kunde tala för motionen, med i Skånebolls delegation. Då vi själva skulle stå för kostnaderna, behövde ingen av de ordinarie representanterna avstå från resan till Stockholm. Trots att våra förslag under lång tid motarbetats och ”nonchalerats” ansåg sig förbundsledningen nu väl skickad att positivt argumentera för våra förslag, ett förvandlingsnummer som inte står ”Dr Jekyll och Mr Hyde” efter.
På Svenska FFs årsmöte ville vi även yrka avslag på deras förslag att införa en TVÅNGSPRENUMERATION på en ny fotbollstidning. Densamma skulle finansieras genom höjning av spelar-licens-avgiften och utsändas till alla licensierade. Detta innebar att familjer med mer än en fotbollspelare skulle få en tidning till varje spelare. Det var naturligtvis oacceptabelt att den enskilde inte själv skulle få bestämma om hon/han ville prenumerera på tidningen eller ej. Beslutet om TVÅNGSPRENUMERATIONEN innebar samtidigt att man ”konfiskerade” närmare 2 milj. kronor för fotbollsklubbarna. En produkt oavsett vad det är, ska självfallet konkurrera med andra genom kvalitét etc. och inte via tvång. Förmodligen ansåg förbundet att tidningen inte skulle klara en sådan ”skärseld”, vilket vi helt håller med om.
För att få igång en debatt om Fotbolltidningens finansiering bad vi redaktören ta in en insändare härom i första numret, men det gick inte. Anledningen härtill uppgav han vara, att man dels inte ville ha något NEGATIVT i första numret, dels att man bara hade en insändare och då var det inte lönt att ta in den heller. Kommentar överflödig, men det var välgörande få veta, att redaktören ansåg att TVÅNGSPRENUMERATIONEN vara något negativt. Trots att Skånebolls delegater ansåg sig väl skickade att föra vår talan i Stockholm, blev det avslag, vilket inte överraskade oss. Det var säkert inte för att de ansåg sig bättre än oss, som vi inte fick följa med, utan istället ”rädsla” för att vi skulle påtala ”översåtarnas” verklighetsfrämmande agerande.
Skåneboll var på alerten och under hösten ville de diskutera införandet av tabellösa serier för spelare t o m 10/12 års åldern, liksom att de inte skulle få spela utanför egen zon/distrikt. Vilket ”omhuldande” av ungdomarna. ALLA ska få TÄVLA , men ingen får VINNA! Vilka ”stålmän” Sverige kan komma att bestå av i framtiden. Det är självfallet viktigare att alla får lära sig att såväl vinna som förlora, även om det ibland fälls en tår. Bland Malmö-klubbarna var ingen positiv. Senare har tabellösa serier införts upp till 8 år, så nu sköter grabbarna och deras föräldrar detta själva.
Även vi höll igång och föreslog en serieomläggning för att samma lag inte i ”evighet” skulle mötas i samma serie, vilket är negativt för såväl publik som spelare. Här fick vi förbundet med oss och enligt remissvaren var även föreningarna positiva, dock under förutsättning att det inte fick kosta något varesig genom längre resor eller annat. Säga tulipanaros är lätt, men gör en !
Den 31/3 passerades en milstolpe, då vi äntligen fick resurser att börja med flickfotboll och denna förlades till Lindeborgs Ip. Som en extra ”puff” till starten av flickfotboll, begärde ett tjugotal flickor i åldern 15 - 18 år från IFK Malmös damsektion inträde hos oss.
Reslusten bland våra lag har alltid varit stor och nu var A-laget och P14 I i Tyskland, medan juniorerna gästade London och besåg en landskamp på Wembley. Tränare för seniorlagen var Göte Svensson.
I serien slutade A-laget på andra plats och då det blev en plats vakant i en ”Skåne IV”, fick tvåorna i div. V kvala om den lediga platsen. I första kvalmatchen mötte vi Eslöv ( se vidstående affisch )
och segrade med 3 - 0 och pressen skrev att vi imponerade. Detta kan man dock inte påstå om vår insats i den andra matchen, då vi mötte Svedala ( den slutliga segraren ) och förlorade. Publikt var kvalet en succé och Skåneboll beslöt att permanenta detta.
Bland ungdomslagen blev det stora framgångar. P16 I vann Skåneserien, P14 I blev Malmö-Mästare, P14 II hemförde serien, P14 III Lundaspelen och P10 III vann serien elva poäng före andra laget.
Härtill kan läggas flera segrar i inomhusturneringar. I Ekeby blev vi totalt BÄSTA KLUBB. Vid en inneturnering i Häljarp möttes föreningarna i ”delmatcher”, en för varje åldersgrupp (P 8, P 9, P10, P11, P12, P14, P16, juniorer och seniorer) varefter det sammanlagda resultatet avgjorde. Efter totalsegrar mot Kävlinge 17 - 6, Häljarp 13 - 7 var vi i finalen, vilken vi vann med 11 - 5 mot Svalöv. Detta föranledde uppmärksamhet i pressen.
1983 ökade verksamheten ytterligare. Efter ett nästan otroligt förhalande godkände IFK Malmö flickornas övergång till oss. Detta vårt 45:e verksamhetsår kunde vi ställa upp med två dam-seniorlag.
St fr v: Leif Rantzow, Nils-E Falk, Bo Andersson, Stig Isgren, Sam Gullberg, Kjell Rantzow. Si fr v: Thore Olofsson, Knut Svanholm, Lars Bengtsson och Agne Anderberg.
Under några år hade Malmö stad hjälpt olika ideella organisationer till egna klubbstugor och nu ansåg även vi oss mogna att söka. Den 20/6 lämnade vi in ansökan och i första hand önskade vi en restaurering av Kulladals Fritidsgård, som låg intill Kulladals Ip.
Reglerna för bingotillstånd var tyvärr inte anpassade till verkligheten och då vi inte fick något gehör hos de olika nämnderna, uppvaktade vi Statsrådet Ulf Lönnquist på Handelsdepartementet, vilket fick positiv effekt längre fram.
I samband med att vi ökade verksamheten uppstod sådan trängsel på idrottsplatsen, att vi begärde att det park/lekområde som låg i sydvästra hörnet av idrottsplatsen och som var dåligt planerat, underhållet och utnyttjat, skulle ” inkorporeras” med Kulladals Ip. Några dagar efter det vi framfört förslaget startades en omfattande renovering av lekplatsen och sedan blev det ingen sammanslagning. Däremot fick vi en ny efterlängtad omklädnadsbyggnad på idrottsplatsen. Dessutom fick vi använda gräsplanen intill Kulladalsskolan för träning.
Planeringskonferenser, där ledarna ”synar” det som varit och drar upp riktlinjer för framtiden, började vi med och detta måste få hög prioritet.
I samband med Intern-turneringen ställde Blodgivarcentralen vid MAS upp med sin buss och värvade ca 40 givare, vilka skänkte arvodet till föreningen. En del har fortsatt och fortfarande 15 år efter starten ”droppar” det in pengar i föreningens kassa. Att ”offra” sitt blod för något man tror på är väl värt en honnör. Under skolornas sommarlov ordnade vi ”teknikläger” på Kulladals Ip, vilket sedan återkommit årligen.
Enligt Skånes IFs statistik över verksamheten, mätt i de aktiviteter som ligger till grund för vissa statliga och kommunala bidrag, låg vi på 17:e plats bland Skånes ca 1.400 organisationer och på 3:e plats bland Skånes ca 370 fotbollsklubbar.
Herr-A-laget vann serien och efter 10 år var vi åter i div. IV, vilket motiverade resan till Kanarieöarna. Även dam-A- & dam-reservlaget vann sina serier.
P14 I satte målrekord när vi slog Sundet med 27 - 0. Stefan Schwartz blev årets skyttekung hos oss med 110 mål varav 43 i innefotboll.
Totalt under året hemfördes 22 serie- & cupsegrar varav 12 i innefotboll.
P14 I St fr v: Kaj Mårtensson, Fredrik Eklund, Håkan Freij, Ralf Persson, Jocim Anderberg, Mikael Lindsjö, Jonas Mårtensson, Per Jacobsen.
Si fr v: Tom Gustafsson, Magnus Jaermo, Peter Persson, Stefan Schwartz, Henrik Sjösten och Magnus Hansson.
F12 St fr v: Laila Berggrensson, Annika Persson, Katarina Holmberg, Helene Wigren, Caroline Bengtsson, Mona Yngvesson, Åsa Yngvesson.
Si fr v: Jessica Schutzler, Kamilla Svensson, Therese Lindström, Cecilia Björck, Helena Jensen, Camilla Nilsson och Berit Kihlberg.
